froekensocker

Det här måste verkligen bli en long story short. Vad som hände sen var…

*Några dagar senare råkade jag skicka ett meddelande som var tänkt för min mormor till henne. Dagen därpå träffades vi på vägen till cafeterian (på universitetet, där man kan mötas hundra gånger om dagen utan att det är avtalat), det var lite pinsamt men egentligen ganska sött; två dagar senare fikade vi med några stycken. M. frågar vad vi gör på helgen, jag frågar om fotboll, hon svarar inte direkt, snarare „jag ska vara hemma blabla“

*jag har precis vant mig vid tanken att inte höra från henne på flera dagar och påbörjat min myshelg  - meddelande. 30 minuter senare träffas vi på ett ställe som ligger mellan våra lägenheter och tittar på ett asdåligt frankrike-spel.

*så, vad tänker man egentligen om det här: man har varit ute med en tjej man gillar, men hon måste gå eftersom hon ska upp tidigt nästa morgon. Men när man börjar känna sig illa till mods eftersom hon inte ville stanna längre lägger man märke till att hon inte går hem. Hon svänger inte in i gatan där man trodde man skulle skiljas åt. Hon följer med, hela vägen. Och man gör ingenting.

*hon dyker upp på midsommarfirandet, ingen kommentar innan kvällen. Jag hade sagt det två gånger, det är midsommar, har du varit där någon gång, osv. Hon dök upp, bara sådär. Det var andra vänner där, lite mer folk än vad det hade varit i vanliga fall. Det var en spänd kväll. Mysigt också,  men frågan var alltid, rör du vid mig, eller spelar det ingen roll? Jag sitter på gräsmattan med benen utsträckta, hunden som någon tagit med sig lägger sig bredvid mina ben, så för att klappa hunden måste hon nästan sitta på mina ben, när hunden har gått sätter hon sig på det sättet att hennes ben fortfarande ligger ovanpå mina. Även fast det inte hade behövts. När hon famlar cigaretterna ur min jackficka pussar hon mig på kinden, när jag pussar tillbaks ser hon lite förvånad ut. Hon går tidigare än de flesta andra.

*och när vår vän är full och vi sitter vid elden börjar hon skvallra. Om den där tjejen M. mötte för månader sedan, de brukar träffas och fika, fast den andra tjejen har ju pojkvän. Vännen tror att de är kära i varandra och att M. är alldeles upprörd pga pojkvännen och att det är en stressig situation. Hon vet fortfarande inte att M. och jag träffats ensamt, jag talade inte om för henne eftersom jag inte ville, att någon annan skulle blanda in sig i den här historian, och M. …?

*så, efter skvallerattacken letade jag efter min andra kompis, A. (tjej nr.2), som jag skrivit om tidigare. Hennes resonnemang var, säkert spelar hon lite grann, men hon var väl här pga dig. Okej. Get over it. Ta henne om du vill. Sedan förändrades samtalet och ja, i slutet hade vi nästan avtalat att vi någon gång kommer ha en, ja, affär, förhållande, ligg? Problemet: hon har pojkvän, hon med. och jag tycker inte om att vara otrogen. Men jag tycker det är något annat att vara den någon är otrogen med.

Ändå har det känts konstigt på flera olika sätt sen dess. Nu det där med pojkvännen som inte längre finns. Risken att de blir ihop. Risken att jag missat min chans. Är det bara ett spel, eller är det ett spel där någonting kan hända? Två personer har redan sagt att jag ska bara säga till M. att jag gilar henne. Jag är ju inte dödskär, som tur är. Men, ändå.

Och vad ska man göra åt den andra situationen? Jag har redan skrivit till henne att „erbjudandet fortfarande gäller“, men att hon först ska reda ut saker och ting i sitt förhållande.

Jag börjar längta mer och mer till portugal. Drama, bitches.